Emil 6mån

Idag blir Emil 6 månader! Tänk så fort tiden går. Han har hunnit växa så mycket och högen med kläder som han växt ur bara växer och växer!

Han svänger på sig och snurrar runt vilket betyder att när man lägger honom på ett ställe tar det inte lång stund före han ligger på något helt annat ställe. I måndags hade han på något sätt tagit sig in under babysittern och fastnat där.

I måndags fick han sin första sked med potatis, men den kom ut lika fort som den gick in 😉 Nog ska det bli bra med tiden. I övrigt har han hittills bara fått bröstmjölk och växt otroligt bra på den. Nästa vecka ska vi besikta honom och då får jag hans mått. Jag skulle gissa att han är kring 65cm lång och väger kring 10kg.

Han sover ganska dåligt om nätterna och vaknar 3-7 gånger per natt. På dagarna sover han oftast ute i vagnen 9-11 och 13-15. På kvällen brukar han ta en lite tupplur på 45 min kring 18-tiden. Han somnar till natten kring 21-tiden och stiger upp 07.30-tiden. Han sover bäst när han får ligga på mage.

Emil är väldigt glad och nöjd. Han skiner upp som en sol när man tittar på honom och när man pratar med honom. Han tycker väldigt mycket om sin storasyster och skrattar när hon busar med honom eller för honom. Han skrattar ljudligt och trivs bäst uppe i famnen. Han tycker mycket om att riva i hår både på människor och djur, och eftersom han har ett sånt hårt grepp brukar det vara svårt att få loss honom. Han tar ingen tutt (napp) vilket betyder att han är desto oftare vid bröstet. Detta förklarar även hans relativt höga vikt 😉

Emil använder både tygblöjor och engångsblöjor. Tygblöjorna används mest när vi är hemma och när vi åker bort sätter vi på en engångsblöja. Även nattetid använde han engångsblöja.

Vår underbara Emil är så perfekt man kan vara, och han är väldigt lik sin storasyster! ❤

SAMSUNG

Annonser

Livet efter stroken, del 2

Nu undrar ni säkert hur jag mår idag. Finns det kvar några symptom, hur är det med medicinering och kontroller osv.

Fysiskt mår jag bra, betydligt bättre än för några månader sedan. Belastningen på kroppen både p.g.a graviditeten och stroken var stor och ork, energi, rygg, bäckenbottenmuskler osv var väldigt dåligt i skick. Nu när jag kommit igång med träningen igen har kroppen blivit starkare och allt känns bättre och roligare igen.

Synen har blivit bättre, men är inte helt bra ännu. Jag har kvar synbortfallet om än dock mindre än det varit förr. Enligt neurologen kommer den inte att bli bättre, men jag tänker vänta och se. Efter det att neurologen sa att det inte blir bättre, har det nämligen blivit lite bättre. Jag får köra bil och kan leva ett normalt liv. Jag är mera känslig för mörker och vill gärna ha på alla lampor och därmed är bilkörning i mörker är något jag inte gillar.

Hjärnan är inte lika trött som den varit, och jag orkar bättre med folksamlingar osv. Jag behöver inte vila middag längre (inte pga att hjärnan skulle vara trött iaf) och jag klarar av vardagen utan större bekymmer.

Jag har blivit friskförklarad och behöver inte längre någon medicinering. Jag ska inte på någon kontroll längre, men om jag blir gravid igen måste jag påbörja medicinering omedelbart. Det betyder alltså att läkarna tror att storken kom till stor del p.g.a graviditeten.

Mentalt mår jag mycket bättre och känner mig starkare och gladare igen. Oron för att det ska hända något igen kommer troligtvis alltid att finnas där, men det är något jag lärt mig att leva med. Jag har lärt mig att ta det lugnare och njuter av vardagen med barnen.

Jag har börjat arbeta igen i motionens tecken. Jag har kurser igen, men har varit noga med att inte att på mig för mycket. I och med att jag får stå framför alla underbara människor igen och dela med mig av motionens glädje mår jag mycket bättre och jag får så mycket energi utav det. Först när jag fick börja igen märkte jag hur mycket jag egentligen saknat det!

Dagis

Victoria har börjat på dagis och går där två halvdagar i veckan. Hon trivs jättebra och tycker det är kul när det finns kompisar som hon känner från förr där. Ibland frågar hon varför hon bara får vara där två dagar i veckan, och försöka förklara det för en 4-åring (!) ” För att tanterna och gubbarna på kommunen säger så”… Nä, det blir bara att säga att det bara är så. Hon trivs nog bra hemma också, och har kompisar som kan komma och hälsa på eller så far hon hem till dem.

Första dagen traskade hon stolt iväg mot dagis och när det var dags att säga hejdå kramade hon mig och sa: Jag älskar dig och jag kommer att sakna dig! Så sprang hon iväg och började leka med de andra barnen. Underbara unge!

2-veckors semester

Det blev en 2-veckors semester 9.8-23.8. Vi styrde kosan mot landets huvudstad eftersom jag skulle delta i Bailamama-utbildningen. Den var helt underbar och jag bara väntar på att få dela med mig av detta underbara konceptet. Detta var första gången som Victoria (och Emil förståss) bodde på hotell och det var en stor grej för henne. När vi vaknade på lördagen störtade hon upp ur sängen och frågade vart vi var på väg. Hon trodde nämligen att hotellet var som ”stora båten”. Jag förklarade för henne att vi nu var på ett hotell som är ett hus och inte åker någonstans. Hon trodde mig först när hon  gick och tittade ut genom fönstret.

På lördagskvällen blev vi bjudna (bjöd in oss själva 😉 ) till Kuggom där Jeanette och Bene bor. Vi hade en skön kväll med bastu och middag. Det enda som störde kvällen var att Emil blev övertrött och gallskrek oavbrutet i över en timme. Nåja, han sov gott på natten iaf.

Efter att Bailamama-utbildningen slutade på söndagen styrde vi kosan mot Åbo för att ta ”stora båten” till Sverige. Victoria fick leka av sig medan jag och Emil gick och lade oss i hytten. Väl över på andra sidan pölen åkte vi till barnens faster och där bosatte vi oss resten av resan.

Vi tog det mest lugnt, men vi hann även med bl.a ett besök till Furuik och min faster Barbro. Hemresan tog ca.8h med bil och 4h med båt eftersom vi testade Wasaline. Om vi kör den vägen någon mera gång ska vi nog planera in ett extra dygn för övernattning på vägen, eftersom bilresan blev lite lång för Emil.

Det var en bra resa, men det var också skönt att komma hem 🙂

9 månader

När jag tänker på tidsperioden 9 månader är det första som jag kommer att tänka på längden av en graviditet. Och NEJ jag är inte gravid igen. Det är nämligen så att det är 9 månader sedan jag fått stå framför en grupp underbara människor och instruera en timme. Ikväll är det dags igen. Jag ska vikariera en Zumba-timme på Wasa Sports Gym kl.18-18.45. Ni kan ju gissa om jag är nervös!

2315

Höstterminen börjar på riktigt 2.9, då med Zumba i Sundom igen!

Sommaren 2013

Oj,oj,oj vad tiden går undan! Jag har inte haft tid eller energi att skriva någonting på bloggen sedan juni. Jag förstår inte att vi redan är inne i augusti och att Emil hunnit bli 4,5 månader!

I sommar har vi bl.a. hunnit med två möhippor (jag), en svensexa (Eric), ett dop, två bröllop, ett besök till Ähtäri djurpark samt ett kombinationskalas i Kauhava. Dessutom får vi lägga till Bailamama-utbildning i Helsingfors, Zumba Gold® i Lapua och en resa till Avesta. Ni kanske förstår att jag inte orkat aktivera mig med bloggen.

Victoria har varit hos kusinerna i Åbo och Kauhava utan mamma och pappa. Hon klarade det bra, jag och Eric klarade det bra, och mostrorna säger sig ha klarat det bra 🙂

Jag har tagit en dag i gången och dagarna har varierat, som det oftast gör med småbarn med i bilden 🙂

Sommar 2013