Emil 6mån

Idag blir Emil 6 månader! Tänk så fort tiden går. Han har hunnit växa så mycket och högen med kläder som han växt ur bara växer och växer!

Han svänger på sig och snurrar runt vilket betyder att när man lägger honom på ett ställe tar det inte lång stund före han ligger på något helt annat ställe. I måndags hade han på något sätt tagit sig in under babysittern och fastnat där.

I måndags fick han sin första sked med potatis, men den kom ut lika fort som den gick in 😉 Nog ska det bli bra med tiden. I övrigt har han hittills bara fått bröstmjölk och växt otroligt bra på den. Nästa vecka ska vi besikta honom och då får jag hans mått. Jag skulle gissa att han är kring 65cm lång och väger kring 10kg.

Han sover ganska dåligt om nätterna och vaknar 3-7 gånger per natt. På dagarna sover han oftast ute i vagnen 9-11 och 13-15. På kvällen brukar han ta en lite tupplur på 45 min kring 18-tiden. Han somnar till natten kring 21-tiden och stiger upp 07.30-tiden. Han sover bäst när han får ligga på mage.

Emil är väldigt glad och nöjd. Han skiner upp som en sol när man tittar på honom och när man pratar med honom. Han tycker väldigt mycket om sin storasyster och skrattar när hon busar med honom eller för honom. Han skrattar ljudligt och trivs bäst uppe i famnen. Han tycker mycket om att riva i hår både på människor och djur, och eftersom han har ett sånt hårt grepp brukar det vara svårt att få loss honom. Han tar ingen tutt (napp) vilket betyder att han är desto oftare vid bröstet. Detta förklarar även hans relativt höga vikt 😉

Emil använder både tygblöjor och engångsblöjor. Tygblöjorna används mest när vi är hemma och när vi åker bort sätter vi på en engångsblöja. Även nattetid använde han engångsblöja.

Vår underbara Emil är så perfekt man kan vara, och han är väldigt lik sin storasyster! ❤

SAMSUNG

Annonser

Livet efter stroken, del 2

Nu undrar ni säkert hur jag mår idag. Finns det kvar några symptom, hur är det med medicinering och kontroller osv.

Fysiskt mår jag bra, betydligt bättre än för några månader sedan. Belastningen på kroppen både p.g.a graviditeten och stroken var stor och ork, energi, rygg, bäckenbottenmuskler osv var väldigt dåligt i skick. Nu när jag kommit igång med träningen igen har kroppen blivit starkare och allt känns bättre och roligare igen.

Synen har blivit bättre, men är inte helt bra ännu. Jag har kvar synbortfallet om än dock mindre än det varit förr. Enligt neurologen kommer den inte att bli bättre, men jag tänker vänta och se. Efter det att neurologen sa att det inte blir bättre, har det nämligen blivit lite bättre. Jag får köra bil och kan leva ett normalt liv. Jag är mera känslig för mörker och vill gärna ha på alla lampor och därmed är bilkörning i mörker är något jag inte gillar.

Hjärnan är inte lika trött som den varit, och jag orkar bättre med folksamlingar osv. Jag behöver inte vila middag längre (inte pga att hjärnan skulle vara trött iaf) och jag klarar av vardagen utan större bekymmer.

Jag har blivit friskförklarad och behöver inte längre någon medicinering. Jag ska inte på någon kontroll längre, men om jag blir gravid igen måste jag påbörja medicinering omedelbart. Det betyder alltså att läkarna tror att storken kom till stor del p.g.a graviditeten.

Mentalt mår jag mycket bättre och känner mig starkare och gladare igen. Oron för att det ska hända något igen kommer troligtvis alltid att finnas där, men det är något jag lärt mig att leva med. Jag har lärt mig att ta det lugnare och njuter av vardagen med barnen.

Jag har börjat arbeta igen i motionens tecken. Jag har kurser igen, men har varit noga med att inte att på mig för mycket. I och med att jag får stå framför alla underbara människor igen och dela med mig av motionens glädje mår jag mycket bättre och jag får så mycket energi utav det. Först när jag fick börja igen märkte jag hur mycket jag egentligen saknat det!

Dagis

Victoria har börjat på dagis och går där två halvdagar i veckan. Hon trivs jättebra och tycker det är kul när det finns kompisar som hon känner från förr där. Ibland frågar hon varför hon bara får vara där två dagar i veckan, och försöka förklara det för en 4-åring (!) ” För att tanterna och gubbarna på kommunen säger så”… Nä, det blir bara att säga att det bara är så. Hon trivs nog bra hemma också, och har kompisar som kan komma och hälsa på eller så far hon hem till dem.

Första dagen traskade hon stolt iväg mot dagis och när det var dags att säga hejdå kramade hon mig och sa: Jag älskar dig och jag kommer att sakna dig! Så sprang hon iväg och började leka med de andra barnen. Underbara unge!